Efter ett övergrepp känner många barn att de borde ha stoppat det. Kanske att de borde förstått innan det hände att något var fel, att de borde gått därifrån, att de borde ha sagt nej, eller att de borde gjort motstånd.
Det är vanligt att både vuxna och barn skyller på sig själva när de varit med om brott. Så kan det kännas om mobilen blivit stulen, om det varit inbrott hemma eller om efter en misshandel. Om du varit med om ett brott så är det bra att komma ihåg att många tänker så, men att det är fel!
Det är inte fel på den som är utsatt för övergrepp. Det är fel på den som utsätter andra. Det är den som gör andra illa som borde tänkt efter före och gjort annorlunda.
Barn kan ibland ha gjort något som de inte får i samband med övergreppen. Det kan till exempel vara ett litet barn som gått med en vuxen fast de inte får, en tonåring som varit full, lagt ut nakna bilder på nätet eller varit på en plats där han eller hon inte får vara. Då blir det ännu svårare att berätta, eftersom de är rädda att få skäll. Det här vet många som utsätter barn för övergrepp. De utnyttjar det för att barn inte ska berätta.
Barn som varit med om ett övergrepp tycker ofta att det är skönt att höra från både vuxna och jämnåriga att det inte är deras fel. Gärna många gånger.