Alla som arbetar med barn och som misstänker att ett barn far illa, har en lagstadgad plikt att göra en anmälan till de sociala myndigheterna. Hjälp med hur du gör en anmälan hittar du på sidan om anmälan.
Ett viktigt steg för att färre barn och ungdomar ska utsättas för misshandel, sexuella övergrepp och omsorgssvikt är att vi upptäcker de som är utsatta. Det handlar om att våga se och uppfatta tecken på att barn far illa, och att våga agera.
Det är viktigt att försöka ta reda på hur vanligt våld mot barn är. Det ger förutsättningar för att förebygga, skydda och stötta. Officiell statistik om antalet polisanmälningar eller anmälningar till socialtjänsten ger viss information – men ingen bild av hur många barn som verkligen är utsatta.
Våld mot barn kommer relativt sällan till myndigheternas kännedom. När toleransen för våld minskar ökar anmälningarna till socialtjänst och polis, vilket vi sett de sista decennierna i Sverige.
Den väg som Stiftelsen Allmänna Barnhuset har valt är att låta barn och unga själva svara på frågor anonymt. Det ger våldsutsatta barn, även de som inte kommit i kontakt med myndigheter, en möjlighet att komma till tals. Svaren ger en mer rättvisande bild av läget än vad antalet anmälningar gör. Man kan därmed börja ana vidden av det våld som barn utsätts för.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen genomfört kartläggningar av våld mot barn i Sverige. På Stiftelsen Allmänna Barnhusets hemsida går det att ladda ner den senaste kartläggningen av våld mot barn från 2022 – Våld mot barn 2022.
En elev från studien år 2016 uttrycker det så här: Våld löser inget och om en vuxen skulle slå en så skulle det inte hjälpa något utan barnet skulle bara bli mer rädd och känna sig osäker!
Det syns inte alltid utanpå
Barn som far illa reagerar olika. En del barn berättar direkt. Andra visar genom sitt beteende eller genom symtom att något inte står rätt till. Men det finns också barn som aktivt försöker dölja att de far illa eller som är extra skötsamma och anpassningsbara för att omgivningen inte ska märka något. De kan vara svåra att uppmärksamma. Därför är det viktigt att vuxna som arbetar med barn signalerar att de känner till att det finns barn som far illa, att de är beredda att ta emot berättelser om svåra saker och att de kommer att ta det barn berättar på allvar. Då kan barn bygga upp ett förtroende som gör att de vågar berätta på sikt.
Vad menas med att barn eller ungdomar far illa?
Barn far illa när de utsätts för en psykisk eller fysisk kränkning, eller när brister i deras omgivning gör att de riskerar att inte få växa och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
Vanligtvis tänker man på hemmamiljön, men när barn utsätts för kränkningar eller försummelse till exempel i skolan, i samband med fritidsaktiviteter, tillsammans med vänner och bekanta eller i kontakt med främmande kan det leda till att de tar skada. Följande är exempel på sätt som barn kan fara illa.
Fysisk misshandel – Alla former av fysiskt våld som används medvetet mot ett barn. Enligt svensk lag betraktas alla former av kroppslig bestraffning och annan kränkande behandling av barn som brott.
Sexuella övergrepp – Att utsätta barn för handlingar av sexuell natur när barnet på grund av sin ålder eller utvecklingsnivå inte kan förstå eller ge sitt samtycke, eller när handlingen bryter mot samhällets lagar eller sociala förbud. Definitionen innefattar allt från våldtäkt till handlingar som inte innebär kroppslig kontakt med barnet, till exempel blottning eller att exponera barn för pornografi.
Psykisk misshandel – Att utsätta barn för kränkande behandling till exempel att förringa, nedsätta, hota, skrämma, diskriminera, förlöjliga, strikt kontrollera eller isolera barnet.
Försummelse/omsorgssvikt – När barnets basala behov inte tillgodoses, till exempel genom bristande tillgång till mat, skydd, kläder, sjukvård, utbildning, lek eller stimulans. Det kan bero på att vårdnadshavare medvetet eller omedvetet underlåter att tillgodose barnets behov, eller på brister i samhället.
När barn upplever/bevittnar våld i hemmet – Barn som lever i hem där det förekommer våld mellan familjemedlemmarna, särskilt mellan de vuxna, löper stor risk att drabbas av allvarliga psykiska och sociala konsekvenser både omedelbart och senare i livet. Dessutom är risken stor att dessa barn själva blir utsatta för misshandel och övergrepp.
Eget missbruk eller annat destruktivt beteende – Barns eget missbruk av till exempel alkohol eller droger, självskada och andra destruktiva beteenden såsom kriminalitet är varningssignaler att barn mår dåligt, men ökar också risken för framtida ohälsa. Dessa barn behöver stöd och samhällsinsatser på samma sätt som andra barn som far illa.
När barn berättar om sin utsatthet
Det viktigaste tecknet på att ett barn har varit utsatt för våld eller övergrepp är ofta att barnet själv berättar om det som har hänt.
Som mottagare av ett sådant förtroende är det viktigt att visa öppenhet mot barnet genom att lyssna, ställa öppna frågor och vara tillgänglig för en fortsatt berättelse.
Barnets berättelse för dig som professionell kan vara det avgörande för att inleda en utredning för barnets skydd. Det kan leda till att socialtjänsten, polisen och sjukvården får den information som behövs för att rikta särskilda insatser.