Det kan vara svårt att berätta om övergrepp. De flesta som varit utsatta berättar för någon, men en del är alldeles tysta.
Måste man berätta?
”Nej. Men det blir bättre (när man berättar). För då slipper du ha en tyngd på dina axlar”
Barn och unga som varit med om övergrepp måste inte berätta. Men ofta är det skönt att berätta. Om du berättar kan du få skydd, stöd och hjälp. Att de man tycker om och står nära vet om vad som hänt kan kännas som en stor hjälp. Om du är rädd, ledsen eller arg över det som hänt förstår de varför.
Många tvekar att berätta om övergrepp och att anmäla för att de skäms. De kan känna att de har gjort fel, att de får skylla sig själva. Andra har hotats att inte berätta. Hoten kan handla om att skada eller döda barnet, någon de tycker om eller ett husdjur.
Det kan också handla om att det de varit med om ska spridas till familj eller jämnåriga. Andra barn som varit med om övergrepp vet inte vad de ska berätta, eller vem de ska berätta för.
Det händer att barn och unga som varit med om övergrepp berättar men inte känner att de blir lyssnade på eller får hjälp att slå larm. Ge inte upp! Berätta igen! Det finns många vuxna som vill lyssna och hjälpa till.
Vem kan man prata med?
Du väljer själv vem du vill prata med. En del pratar bara med en, eller några kompisar. Andra vill helst att alla de känner ska veta vad som hänt.
För en del barn och unga är det lätt att prata med föräldrarna. Andra vill hellre prata med en jämnårig. En del vill helst inte prata med någon de kommer att träffa igen, de vill vara anonyma. Vi är helt enkelt olika. Det är tur att det finns många att prata med! Man kan prata med:
- En kompis
- Mamma eller pappa
- Syskon
- En släkting
- En vuxen vän till familjen
- Någon som jobbar med barn och unga. Lärare fritidsledare, skolsköterska, skolkurator, idrottsledare, personal på ungdomsmottagningen…
Om du inte vill prata, utan vill glömma och slippa tänka på det som hänt, är det helt OK. Man måste inte prata, men man får alltid berätta om man vill.
För en del barn och unga känns det bättre att skriva, måla eller göra något annat kreativt än att prata. Sen kan man välja om man vill visa det man gjort för någon annan, spara det för sig själv eller till och med förstöra det.
